2026-07-22 Har åter varit vid ett viltvatten och nu fotograferat vår minsta trollslända, som är svart ängstrollslända. Hanen blir från och med könsmognaden allt mörkare i färgen, tills kroppen är nästan svart. Honan, liksom icke könsmogna hanar, har mörk kropp med gula teckningar. Dess ben är svarta och vingarna är genomskinliga med mörkt vingmärke.
Många detaljer kan urskiljas på avstånd, eventuellt genom en kikare, men ibland behöver exemplaret fångas in för säker bedömning.

Finns i stora delar av landet. Flygtid juni till oktober.
Vuxen: Bakkropp 19–24 mm, vinglängd 21–26 mm

(Se bild under Aktuellt)

2026-07-21 Nu är brunsten för rådjuren i gång, och man kan få se råbockar i rörelse under hela dygnet som söker hondjur men även vaktar sett revir. Nu i sin röda färg är de synliga på långt håll.
De större bockarna har större områden att bevaka, finner bocken andra mindre bockar motas dessa bestämt bort. Men om två bockar tycker sig likvärdiga i horn och kropp kan häftiga strider uppstå vid främst revir gränserna.
 Råna befinner sig ofta på ett mindre område som även de bevakar, och det är där den stora boken finner dem och parningen sker.
Fick bilder på en större vacker råbock i det öppna landskapet, det regnade men det tycktes inte bekomma bocken, hade annat i tankarna, och är nu i brunsten mindre rädda, utan lät sig villigt fotograferas.

(Se bild under Aktuellt)

2026-07-20 När jag var vid Skräbeån och sökte efter trollsländor, stod jag i skuggan under större träd, hade ett solbelyst buskage med taggiga buskar som jag kunde se över, framför mig.
Då kommer en mindre fågel flygande, sätter sig öppet på ett björnbärsskott och ser undrande på mig och kameran på stativ. Hinner ta några bilder på svarthättan, en sångare där honan har brun hjässa medan hanen har svart, där av namnet.
Svarthättan tillhör sångarna födan består av insekter men på hösten även bär och frukter.
Flyttar i september – oktober till Östra Medelhavsländerna och Östafrika och återkommer i april – maj.

Har under någon tidig höst sett dem i trädgården, då intresserade av våra körsbär.

(Se bild under Aktuellt)

2026-07-19 Nu har den sista valpen Smedmästarens Lottie i Ayas kull lämnat oss.
Som övriga, en underbar valp som jag på förmiddagen tog några bilder på, de sista med Aya.
När man bara har en valp lär man känna den mer än när man har flera, och mera personlighet framträder. Kan bara säga i allt positivt, men märkte ett ökat intresse för annat levande som insekter. Kändes oroligt när hon hoppade upp i fågelbadet och försökte ta bin o getingar som var och drack. Såg henne jagande en vit fjäril vilket inte är lätt.
Men själv blev hon jagad av Aya som styrde och ställde med henne på ett dominerande sätt.
När nu alla valpar lämnat oss går dagarna in ett normalt liv igen.
Fick ett samtal från en av valpköparna som råkat ut för en händelse där ägaren sett valpen hade något i munnen, försökte ta detta då valpen svalde någon form av barn leksak, förstod det allvarliga i detta. Kontaktade djursjukhus, fick komma omgående, där valpen fick en spruta och kräktes och saken kom upp. En kostsam påminnelse att ta bort allt som en valp kan tänkas vilja stoppa i sig, allt tycks gått bra, valpen ser inte ut att påverkats av detta.
Men hade föremålet hamnat i magen kunde det slutat riktigt illa.
Har fått ta bort mindre stenar, nedfallna gröna valnötter, trädgrenar mm från tuggande valpar sedan de kom ut i trädgården.
(Se bild under Aktuellt och under Hundar valpar.)

2026-07-18 Har varit vid Skräbeån och sett efter trollsländor, första gången fick jag bilder på Blågrön mosaikslända en hona den enda trollsländan jag såg. Har därefter varit där vi tre tillfällen, bl.a. gått längs med ån i betesmarken där får håller till. En plats där olika mosaiksländor brukar flyga, men dessa besök har inte lett till något, ser inga trollsländor, såg någon Blåbandad jungfruslända det är allt. Där brukar vara sädesärlor, ofta ett tecken på att där finns sländor, men vid mina besök såg jag inte någon.
Kanske jag är för tidigt ute för att söka dessa stora trollsländor.
Mycket fjärilar i större tistelbestånd med de vanliga arterna är inte intressanta för mig, har massor med bilder på dessa.

(Se bild under Aktuellt)

2026-07-17 När jag varit vid olika viltvatten, har jag sett en växt som drar blickarna till sig, Har även sett den längs med åkanten i Skräbeån.
Det är växten Strandlysing med sina tätt sittande gula blommor.

Detta går att läsa: Det är en flerårig ört som blir 60–120 cm hög och har krypande jordstam. Stjälkarna är upprätta, rundade eller något fyrkantiga, vanligen ogrenade och ludna. Bladen är motsatta eller kransställda.

Den växer helst där marken är blöt eller åtminstone mycket fuktig, till exempel i diken eller i sumpmarker och odlas som trädgårdsväxt, men blir lätt ett besvärligt ogräs.
(Se bild under Aktuellt)

2026-07-16 Efter att rengjort och lagt i ny sand i ett fack i femfacksburen var det dags att flytta ut kycklingarna från akvariet till uteplatsen. De har blivet tre veckor, fått vingar och även andra fjädrar men behöver värmelampa under dagens mörka timmar när temperaturen sjunker. Har sedan tidigare gjort ett lämpligt montage med lampan i en avskuren plast tunna.
Den stora röda lampan får inte vara för nära marken och inte kunna ramla ned.
Det blev större plats och mycket att sprätta i, vilket de snart började med, såg de fann ätbart i sanden.
Nu kan jag börja se vilka som är tuppar eller hönor, det är de sist nämnda man vill få flest av.
men inget man styr över. Kan se några tuppar och någon tveksam, men hoppas det inte går som för något år sedan, då sju av åtta kycklingar var tuppar.

(Se bild under Aktuellt)
Har varit i kontakt med uppfödare av Holländska dvärghöns och tingat en tupp och tre hönor av guldhalsade holländska dvärghöns, unga kycklingar från i våras.

2026-07-15 Det är nu fjorton dagar sedan vi överlämnade de första valparna vid åtta veckors ålder, till sina nya ägare. Och fram tills idag överlämnades en av de två återstående tikarna, i detta fall till vårt barnbarn Vilda som var anledningen till att vi tog denna kull. Den sista kommer att hämtas till helgen. De två tikvalparna har lekt och busat och ofta har Aya varit med.
Hon har börjat sin del i deras uppfostran, lekt men även visat vem som bestämmer.
Har fram till för några dagar sedan låtit dem dia, men nu tillåter hon inte dem göra det mer, bestämt säger hon ifrån.
Utvecklingen av dem går nu fort, de är nu snabba i sina rörelser, springer och gör utfall mot varandra, gör likt barn, vill ha samma pinne eller leksak som de kivas om.
De har kommit på att de kan komma in på hönsens sida, genom att hitta hål under nätstängslet, dessa har vi fått blockera med reglar och kompostgaller.
Vi har från de tidigare hämtade valparna fått positiva delrapporter om hur det gått för dem i sina nöja miljöer, bl.a. anpassat sig med äldre hundar på ett naturligt sätt för en valp.
Och skapat en bra kontakt, vilket är viktigt för en jagande spaniel, men nu är det mycket som beror på ägaren att bli den ledare som valpen förtjänar. Genom att konsekvent styra valpen mot sin målsättning, uppmuntra det valpen gör rätt, bromsa det som är fel, men även ställa krav redan från början.

(Se även bilder under Aktuellt och under Hundar/ valpar.)